Om Sävelången är sällskapets hjärta och lungor, är Barnabäcken
vår pulsåder. Gamla sägner menar att det var ifrån den här bäcken som
alla spädbarn i Hemsjö kom. Den har sina källor högt uppe i Hemsjö och
det är höjderna upp emot Dykärrslid som släpper sitt vatten till den första
lilla rännilen. Där vid den första antydan till bäck, är en av våra mest
framstående bröder är född; Jimmy. Allt eftersom bäcken ringlar sig ned
mot Sävelången, samlar den på sig mer vatten från den branta, skogbevuxna
sluttningen söder om bäcken och de mer flacka områdena norröver. Två och
en halv kilometer ned, då den har hunnit igenom skog, åker och hagmark,
rinner den förbi det hus där Conny, sällskapsdjuret och it-ansvarig är
uppvuxen. Bäcken fortsätter slingrande nedåt och rinner under vägar av
olika storlek, tills den plötsligt och känslolöst rätas ut. Bäcken har
blivit rak och snabbflytande, den har tappat en del av sin charm, men
den kantas fortfarande av träd som ger vattnet skugga. Bara ett hundratal
meter från denna del av bäcken är Johan, vår tävlingschef född. Ytterligare
ett par hundra meter ned försvinner plötsligt bäcken. Va! Utropar Ni och
tänker på underjordiska floder och källflöden i Anderna. Jag önskar att
det vore så väl, men den redan uträtade och uppgrävda kanalen, har här
blivit instängd i en kulvert och än en gång våldtagen. Där vid det stora
kulverthålet är jag född. Den fortsätter att rinna ytterligare femhundra
meter under jorden, utan nytta för fisk, insekter och andra djur, innan
den frigörs obemärkt i en skogsdunge, ett hundratal meter innan den mynnar
ut i den vackra Sävelången. Bäcken har då färdats i över fem kilometer
från skogig ås till klar sjö.

Man kan efter att ha läst första stycket undra vad som
är så speciellt med den här bäcken. Men den är speciell, därför att den
trots uträtning, kulvertering, och dagvattensystem, sprudlar av liv.

På 70-talet byggdes ett stort villaområde, kallat Ingared, detta medförde
att vissa ändringar av bäcken behövde ske. Sten, grus och sand som sorterats
och samlats under årtusenden, togs bort. Bäcken väster om den stora vägen,
blev livlös, lerig och ful. Inte nog med det, några år senare kulverterades
den viktiga nedre delen. Ovanför katastrofområdet var det som förr. Bäcken
forsade ned för språng, flöt lugnt i flacka partier och slingrade sig
runt alrötter. Bäcköringarna stod och lurade i sina hålor som de alltid
hade gjort. Husmaskarna kröp runt i sina hus och blev till föda åt de
tidigare.

Det var över 20 år sedan som detta hände. Nu har bäcken börjat städa efter
grävmaskinerna; sten, sand och grus har vaskats fram. Lugnvattenområden
växlas med sträckor av snabbt rinnande vatten. Björk, al och vide har
vuxit upp intill bäcken och ger skydd åt insekter och fåglar. Öringen
har tagit tillbaks det mesta av sitt förlorade territorium. Det enda som
är kvar och är av ondo är kulverten.

Går man försiktigt en dag utefter bäcken och tar sig tid att stanna och
studera den lite närmare, kan man få se allt möjligt. Bäcknejonögat är
återigen vanligt förekommande, det står en öring snart sagt varje meter.
Insekter av alla de slag blir till föda åt öringarna, antingen trillar
de ned från träden eller så är det sländor och larver. Står man still
en längre stund är det inte omöjligt att man ser vattensork eller näbbmöss.

Vad kan man göra för att förbättra vattenmiljön och livsbetingelserna
i bäcken. Först och främst är det att ta bort kulverten och att göra i
ordning lekbottnar för öringen som faktiskt går upp i den korta sträcka
av bäcken närmast sävelången. Dessa öringar är säkert fisk som en gång
vandrat ut ur bäcken ända upp ifrån Hemsjö. Med ett större lekområde närmast
sjön skulle Barnabäcken kunna vara en stor producent av framtida insjööringar
i sjön.

Den stora boven är Alingsås kommun som efter initiativ
av några barnfamiljer i området lade bäcken under marken, utan känsla
för vilka konsekvenser det skulle ha för ett ekosystem. Det är nu upp
till Alingsås kommun att bort eländet och att städa upp efter sig. Det
behöver inte kosta särskilt mycket pengar eller tid. Det är ett lätt sätt
att förbättra livsmiljön för oss alla, även djuren i bäcken.

Fredrik Kihlberg

Nejonöga

En rolig ålliknande fisk med rund sugmun och utan skelett. Finns i
olika sorter, flodnejonöga, havsnejonöga och bäcknejonöga. Lever nästan
hela sitt liv som larv och vissa forskare räknar dem inte som fisk.
Är ganska god stekt.

Skriv en kommentar